Jag har inte så mycket för mig, satt och tittade på bilder och såg denna. Vill tillbaka till just den stunden. Bara 1 timme från att få krama min kille, bara bara min kille. 

Sedan ser jag andra bilder på oss. Är han inte vacker? Jo, vackrast på jorden. Så jävla fin. Har ni hört hans skratt? Inte? Det är det sötaste som finns att höra. När han ler är också väldigt vackert. Allt som har med Alexander är väldigt vackert och det har jag alltid tyckt, ända sedan första gången jag såg honom i webben hemma hos Jossan. Det var sommaren 2010. Jag trodde aldrig att saker skulle bli som de är idag. 

 

Den 17:de mars var en grå och kall lördag. Så nervös som jag var den dagen har jag nog aldrig varit. Vi gick där över stenplattorna, jag och mamma. Mobilen vibrerade och det stod "Bakom dig ♥". Allvarligt, den stunden trodde jag nog att jag skulle dö, att hjärtat skulle stanna och jag bara skulle smälta ner genom marken och försvinna. Men vände mig om gjorde jag och där kom han. Alexander. Om tiden kunde stanna så gjorde den nog det i den stunden. Om jag minns rätt så var klockan ca 13:22, eller 13:42 kanske. Det var bara början, början på det vackraste som hänt i mitt liv - Alexander och jag ♥

Tack för den finaste sommaren jag haft.

Godmorgon! var uppe med tuppen och har precis gjort mig klar, snart åker jag och tjejorna iväg till Stockholm!